Efter 9 långa månader & 5 extremt långa dagar

Den 20april kl 14.57 kom våran dotter & lillasyster Felicia. Efter 9 långa månader & 5 extremt långa dagar behagade hon tillslut att komma ut & chockade alla med att vara en flicka. Var helt övertygad att det skulle bli en pojke. Förlossningen gick över förväntan hade inte kunnat ha en bättre förlossning. Det känns så bra att det gick så bra eftersom att jag haft skräckbilder målade i huvudet om hur det skulle gå.. Fick värkar på söndag kväll kl 23.00 ringde Mia & vi pratade på ett bra tag när det var 5-6min mellan värkarna så ringde jag förlossningen & sen gick jag upp & väckte Martin. Eftersom att Joel & Emma var hemma & att vi skulle till Holmfors & lämna dom hos farmor & farfar så gjorde vi oss klara & började åka då hade jag 4-5min mellan värkarna. När vi kom in till stan så åkte vi förbi macken för att köpa en dricka & snus så vi skulle klara oss :P Kom in på BB & vart inskrivna då var jag öppen 2cm. Vi fick ett rum & då fick jag en spruta så att jag skulle kunna vila mellan värkarna fick även en tens (den ger små el stötar som avleder smärtan) En super bra grej som jag tyckte funkade jätte bra :) Kl 07.30 fick vi gå in till en förlossningssal & då hade jag öppnat mig 3cm. Barnmorskan tog då hål på hinnan & satt en elektråd på huvudet på barnet, det kom inget fostervatten då. Martin fick gå iväg & hämta frukost åt oss men jag mådde så illa av värkarna så jag kunde knappt få i mig nå.. Efter frukosten gick vi tillbaka till förlossningssalen & då hade dag personalen kommit. Barnmorskan vi fick då var hur bra som helst. Jag hade tidigare pratat med en aurora barnmorska & då pratade vi om hur jag ville att förlossningen skulle vara & den märktes att hon hade läst allt vi pratat om & det kändes jätte skönt. Sen på förmiddagen gick allt väldigt långsamt kändes de som & jag hade fortfarande inte förstått att bebisen skulle komma då.. Jag började må illa av lustgasen så det jag hade som smärtlindring var tensen som jag hade haft sen jag kom in på natten. Kl 10.00 hade dom problem att kunna se barnet hjärtljud så att dom vart tvungna att koppla in på elektråden som hon på morgonen satt in & när hon skulle göra det & kolla hur mycket jag var öppen så kom fostervattnet & jag hade bara öppnat mig 4cm. Då ringde dom ner till narkosläkaren men dom hade mycket att göra så det skulle dröja innan dom kunde komma. Klockan vart 12 innan dom kom. När doktorn kom & skulle sätta ryggbedövningen så kom värkarna med 3mins mellanrum. Jag hade tidigare fått värkstimulerandedropp som dom vart tvungna att stänga av för värkarna var så starka så han kunde ej sätta nålen när jag fick en värk. Men när han lyckades få till bedövningen så hjälpte den direkt & jag kunde vila lite mellan värkarna. Dom skulle då kolla hur mycket jag var öppen & då kom fostervattnet i fullfart :) Jag var då fortfarande öppen 4cm. Värkarna började kännas anorlunda efter jag fick bedövningen, kände inte att dom gjorde ont utan kände bara att det tryckte på neråt. 13.50 sa jag till Martin att han kunde gå & parkera om bilen då tiden gick ut. Han var tillbaka 14.15 & 14.30 kom kvällspersonalen & skulle presentera sig & kolla hur mycket jag var öppen & då hade jag öppnat mig 10cm. 14.40 kändes det som att jag behövde gå på toa men fick ej eftersom att jag varit på toa strax efter 14. Men det kändes precis som att jag skulle skita på mig men fick ändå inte gå på toa utan det dom sa var att bebisen tryckte på & att det var därför det kändes så. 14.45 fick jag krystvärkar & det jag sa var att nu skiter jag på mig ( tänkte att om det skulle komma nå så vet dom att jag vet att det kommer) :) Sa även att jag ångrade mig & ville göra snitt men de fick jag inte heller :) & när varje krystvärk kom så svor jag som aldrig förr. Jag drog alla visor jag kunde & lite till. Men 14.57 kom hon tillslut ut & jag såg ej vad det vart utan frågade efter några min vad det vart. Min min var obetalbar då jag såg väldigt förvånad ut att det var över & att det faktist gick att föda barn :) Efter förlossningen fick jag så dåligt samvete för att jag hade svurit för barnmorskan såg så religös ut men jag gissar att dom hört det mesta :) Så sammanfattar jag förlossningen så är jag mycket nöjd att jag gjorde det & att det är fantaskist vad kroppen klarar av :) Min mamma han även ringa två gånger för att höra hur det gick :) Hon jobbade & hade det väldigt jobbigt att hon ej visste hur det gick :) Även mia han ringa mamma på jobbet för att kolla om mamma visste nå :) Tänk att en sådan händelse sätte fart på så många :P